Men det var ju inte riktigt bara att gasa och bromsa, fast det borde vara så enkelt. Nejdå, det skulle krånglas till det maximalt. Och då gick det som det gick också. Och Ahlen satt i förarsätet och kände sig usel. Känslan är helt obekant, jag är ju trots allt van vid att förstå och klara av det mesta direkt. Nu måste jag tydligen träna på något, inte kul.
-----
Ahlen sitter och tjurar för tillfället och försöker känna igen sig maximalt i Nordpolens eminenta texter, iförd sina nyinköpta tofflor med en färg som hade fått kommunens reflexjackor att bli, gröna (?), av avund. Det var inga diskreta färger precis som fanns att välja på, så valet stod till slut mellan ett par ärtgröna och ett par starkt lysande morotsfärgade. Och Ahlen har alltid haft ett gott öga till färgen orange, så så blev valet efter lite velande.
John Travolta
Sitter här i parken alldeles själv
Dricker alla sjöar alldeles själv
Bussen rullar hem, hem igen
Lyssnar på låtar, ingen handlar om mig
Knyter mina tomma händer
De ända händer jag har
De ända händer vi har
Vi går på trottoaren alla tittar på dig
Jag låtsas, att du älskar mig
Jag låtsas, åh jag låtsas, att du älskar mig
Att du älskar mig
Kan du inte låtsas att du känner så för mig?
Kan du inte låtsas att du känner så för mig?
Kan du inte låtsas att du känner så för mig?
Skimret
Hjärtat sätter stopp
Mer än det sätter igång min kropp
Hjärnan sätter stopp
Mer än den sätter igång min kropp
Utdraget från Skimret är ju en klockren beskrivning av Ahlen på vilken fest som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar