Play this loud

Ahlen har nyss varit och hämtat Hjördis som har spenderat eftermiddagen och början av kvällen på ett barnkalas. Solen lurade mig märkte jag på väg dit, för det var minsann inte alls så varmt som det såg ut. Jag frös till och med. Jag insåg också att jag nog borde ha använt skärp, för min smala midja tillsammans med ett par något för vida byxor, kombinerat med en kort modell på jackan, gjorde att jag visade lite för mycket för att vara lämpligt på ett sexårskalas för tjejer. Det blev extra tydligt när jag var tvungen att böja mig ner för att knyta Hjördis skor (varför kan aldrig skosnören vara lagom långa?). Och som vanligt har jag noll koll på vilka kläder som är Hjördis, än en gång fick jag fråga henne och hoppas på att hon visste och tillika var ärlig. Jag vet ju själv hur man var i den åldern, hade en kompis något fint hände det att det på något mystiskt sätt hängde med hem. På väg hem passerade vi vår gamla lägenhet, varpå jag kunde konstatera att de nya hyresgästerna vanvårdade den. Fyrkantiga blomkrukor från IKEA? Hur dålig smak får man ha? Vi passerade även byggplatsen för några blivande hus här på Ekhagen.

Jag: Kolla Hjördis på husen.
Hjördis: Ååh, vad många. Vad dom är ståtliga!
Jag: Är dom ståtliga Hjördis?
Hjördis: Jaa! Tycker du också att dom är ståtliga David?
Jag: Ja...
Hjördis: Ja, och jag med.

Vi bjuder på en konversation till med Hjördis - den här har några dagar på nacken. Hjördis och pappa var på väg hem från dagis när Ebbas mamma cyklar förbi, varpå pappa var artig nog att hälsa.

Hjördis: Vem var det pappaaaaaaaaAAAAA?
Pappa: Det var Davids kompis mamma.
Hjördis: Aha, vad heter Davids kompis?
Pappa: Hon heter Ebba.
Hjördis: Aha...har Ebba en gul eller en brun baddräkt?

Goddag yxskaft, typ.