Ranelid, ordets och pennans okrönte konung, gör det igen. Jag kan verligen inte sluta beundra honom, så som han svänger med orden skulle jag inte ens kunna drömma om att göra om jag så vore i toppform. Hans känsla för liknelser och metaforer är något så makalöst så att det knappt finns ord för det.
Att någon gång komma i närheten av hans nivå, om så bara för ett ögonblick, det är något jag strävar efter. Var så säkra!
söndag 12 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
ag kan verligen inte sluta beundras av honom,
SvaraRaderaSå det är du som beundras av HONOM.
Förmodligen menar du "fascineras" av honom.
Språk är svårt.
Språk finns i böcker ...
Självklart är det fel av mig, så går det när man skriver lite för snabbt utan att läsa igenom det efteråt.
SvaraRadera