år (aar) = tidsrum, der mer ell. mindre nøjagtigt svarer til den tid, jorden bruger til at bevæge sig om solen.
Nu tjuvstartade jag kanske lite igår, men se det här som något som skulle kunna bli den slumpmässiga veckan.
måndag 31 maj 2010
söndag 30 maj 2010
Voi parlate, io gioco
Det är mycket som händer nu. Det är mycket som ska hända. Det är mycket som jag hoppas kommer att hända. Och då kanske jag till och med kan välja och vraka en smula. Inte för att jag egentligen vill göra det, men jag kan. Kanske. För andra gången i mitt liv kan jag nog säga att livet leker. Första gången kom det mycket riktigt att leka rätt friskt, kanske nu också. Men trots alla otaliga besök på Bongo är det inte dags för tolvstegsmetoden. Inte än.
Rubriken till detta inlägg är på italienska som ni kanske ser. Ni kanske också anar att det är ett citat från en svart-vit femtiotalsfilm. Då anar ni fel. Jag skulle kunna förklara att det i själva verket är en låttitel och att jag har lyssnat på låten en hel gång och hur extremt mycket låten betyder för mig (inget alls) och hur väl titeln träffar mig (det gör den inte) och hur bra den beskriver resten av inlägget (det gör den inte), givetvis på ett metaforiskt och symboliskt plan så att jag verkar lite lagom sentimental och svår. Det tänker jag inte göra, istället bidrar jag med en bild på en tysk som har absolut ingen som helst koppling till texten.
Rubriken till detta inlägg är på italienska som ni kanske ser. Ni kanske också anar att det är ett citat från en svart-vit femtiotalsfilm. Då anar ni fel. Jag skulle kunna förklara att det i själva verket är en låttitel och att jag har lyssnat på låten en hel gång och hur extremt mycket låten betyder för mig (inget alls) och hur väl titeln träffar mig (det gör den inte) och hur bra den beskriver resten av inlägget (det gör den inte), givetvis på ett metaforiskt och symboliskt plan så att jag verkar lite lagom sentimental och svår. Det tänker jag inte göra, istället bidrar jag med en bild på en tysk som har absolut ingen som helst koppling till texten.
söndag 23 maj 2010
Metatal
”Som utannonserat”, tänkte jag inleda detta inlägg med först. Sen insåg jag att jag i inlägget innan faktiskt inte utannonserade något, utan bara bidrog med en uppmaning till läsarna att hålla sig uppdaterade. Hur som helst: Anledningen till uppmaningen, det tidigare nämnda projektet, tog sin form den 14:e maj under en fest hos den eminenta värden Thorsten. Resultatet, ett tal, kan beskådas de tre videoklippen här under, varpå manus och en liten, liten epilog följer.
Manus:
Ahlen:
”Ahlen, du pratar för mycket”, fick jag höra från en klasskamrat härom veckan. Möjligen var detta påstående befogat vid det aktuella tillfället, då jag definitivt kan låta organen i talapparaten arbeta lite väl febrilt ibland. Hur som helst väckte påståendet en fråga inom mig, nämligen huruvida det verkligen är möjligt att tala för mycket. Även om skriftlig kommunikation är på stark frammarsch numera får väl tal fortfarande anses vara den mest frekventa formen av kommunikation, och kan det verkligen finnas något negativt i att kommunicera mycket? Ja, enligt min klasskamrat, om man gör som jag och rycker hennes uttalande ur sitt sammanhang. Nej, enligt mig och antagligen enligt de flesta som inte satsar på en karriär som supereremit.
Man kan fråga sig varför vi över huvud taget talar. Alla djur kommunicerar ju på ett eller annat sätt, men varför utvecklades våra vrål och stönanden till regelrätt tal? Som allt annat biologiskt kan man hitta sina svar i evolutionsteorin, det vill säga att alla förmågor och egenskaper någon gång i historien kraftigt har ökat chanserna för reproduktion. Hur kan detta då implementeras på vår förmåga att tala? Ja, ärligt talat så vet jag faktiskt inte, jag har helt enkelt inte kollat upp det. Men, fem biologikurser under gymnasiet ger mig tillräckligt mycket kött på benen för att åtminstone komma med lite teorier. Precis som att olika fågelhanar imponerar på fågeldamerna genom att försöka ha den vackraste fjäderdräkten, så kanske våra manliga förfäder imponerade på de kvinnliga motsvarigheterna genom att försöka frambringa så sexiga läten som möjligt. Ju sexigare man lät desto fler parningsakter fick man delta i, och desto större andel av den producerade avkomman bar ens gener. Till slut kan dessa läten ha blivit så avancerade att man kan börja tala om att det kan räknas som tal.
Men sen då, när alla stenåldersmänniskor satt där med en talförmåga och det var dött lopp i tävlingarna om sexiga läten, hur användes talet då? Vid den här tiden får man väl anta att goda prestationer under jakt på vilda djur var lämpligt när det gällde att överleva, då det skulle dröja tills jordbruket fick sitt stora uppsving. Snabbhet, styrka och en bra spjutkastararm får väl anses vara viktiga förmågor under den tidens jakt, och var säkerligen också egenskaper som efterfrågades av stenålderskvinnorna. Vem skulle vilja ha barn med en långsam klenis då han knappast skulle kunna fixa särskilt mycket mat till barnen. Överlever inte barnen sprids ju inte ens gener vidare, vilket är en elementär del i evolutionsteorin. Så vad gjorde de som inte precis var några muskelknippen, då de knappast hade något att visa upp för damerna som övertygade dem om att man skulle vara en lämplig partner? Jag tror att de helt enkelt använde sin talförmåga: hade de inga fysiska bevis för sin förträfflighet fick de istället försöka övertyga kvinnorna om att de minsann var stjärnskott på mammutjägarhimlen. Var man duktig på att tala kunde man alltså sprida vidare sina gener mer, man talade omkull någon stenålderstyle.
Här känner jag att frågan i inledningen kan besvaras: Nej, man kan antagligen inte prata för mycket, inte när det handlar om att få ligga!
Elias:
Ja, gott folk, eftersom talet som Ahlen nyss sa uppkom för att attrahera det motsatta könet har jag och Ahlen bestämt oss för att just hålla tal här idag, vilket ni förmodligen redan har märkt. Varken jag eller Ahlen har gjort någonting liknande tidigare, och man skulle kunna säga att idén kom till när vi för några veckor sedan var på UKM och beskådade poesi i dess ädlaste form; det vill säga sådan som läses högt. Häpna över den muntliga kommunikationformens slagkraft kände vi att vi också ville stå på en scen och högläsa texter för människor som skrattar inställsamt när det verkar lämpligt och nickar lite medhållande när det låter som om talaren säger något vettigt.
Jag kan dock inte säga annat än att det är lite nervöst att stå så här och bli bedömd för texter man hoppas kunna bli berömd för. Jag ber er att inte döma för hårt om någonting skulle gå åt pipsvängen, och även om det skulle göra det är jag i och för sig nöjd bara jag får pippa.
I alla fall: förra sommaren läste jag en bok av Marcus Birro i vilken han skrev en hel del om konsten att framträda offentligt med egna texter. Tipsen var många, och något av det han betonade mest var vikten av att hålla sig nykter innan man ställer sig på podiet för att tala. Även om man är nervös blir framträdandet alltid mycket bättre om man är klar i skallen, menade Birro.
Av förmodligen märkbara anledningar hoppas jag att Birro är lika mycket ute och cyklar i det avseendet som han är när det gäller politik.
Hur som helst. Det är onekligen lite lustigt ändå, vad alkohol kan göra med ens verbala förmåga. Så som jag ser det behöver berusning emellertid inte alltid vara av ondo i talsammanhang. För om det nu är så att talet kom till för att öka chanserna att få ligga måste man väga in det faktum att fulla människor tenderar att få ligga mer än nyktra, vilket tyder på att onyktert tal rent evolutionärt sett är effektivare än nyktert. Varför det är så går givetvis att spekulera länge i, men personligen tror jag att det beror på onyktras förmåga att alltid hitta den snabbaste vägen till målet. Kvalitativa puckar på kassen istället för måfåpuckar i sarghörnet, det är den fulles taktik och så vitt jag har förstått fungerar den väldigt bra.
Ahlen:
Det är väl ändå snarare kvantitet före kvalitet när man är full. Det måste du väl ändå ha märkt hur berusade personer springer runt och talar mycket med många. Även om talet rent tekniskt blir sämre, man sluddrar och så vidare, så övervägs det av den ökade kontakten man får med människor. Den nyktra personen lägger alla ägg i samma korg, men vågar inte gå hem med dem för att det är en kraftig storm ute som riskerar att ta sönder äggen. Den berusade personen å andra sidan köper ohemula mängder ägg och lägger dem i bra många fler korgar än en. Därefter struntar de i om det är storm ute eller ej, de springer hem med alla korgar och hoppas att åtminstone ett ägg är helt när de är framme.
Elias:
Ja ja ja, du kan komma med hur fina liknelser du vill, Ahlen, men jag tror fortfarande att den bästa taktiken för att få ligga på fyllan är att välja orden väl, istället för att mala på om ingenting och allting. Det viktigaste är egentligen bara att båda parter är tillräckligt fulla. Se bara på dina egna erfarenheter på Bongo: Bodaforstjejen kan du väl inte ha växlat fler ord med än den genomsnittlige hundägaren växlar med sin hund under en söndagspromenad?
Ahlen:
Nej, sant. Det är mycket möjligt att det är en bättre taktik, men det är inte allt för många som i berusat tillstånd verkligen praktiserar den, vilket var det jag försökte förklara. Man kan säga vad man vill om Svensk Blåbandsungdoms reklam på Spotify, den med det vedervärdiga uttrycket ”hur sober är du?”, men det låg kanske någonting i deras försök att visa på att fulla personer var sämre på att ”flörta”. Fast det är klart, är båda parter tillräckligt fulla som du säger slukas väl det mesta med hull och hår. Pratar man med många ökar dock chansen för att man hittar någon som är tillräckligt onykter.
Elias:
Ja jo, just det har du kanske rätt i. Säg att man ska prata med många, men inte säga för många ord till varje, så har vi kanske den allra bästa taktiken.
Ahlen:
Ja, så länge det man säger har någon form av vettig substans. Hur som helst, detta leder mig om inte annat osökt in på att lite djupare försöka behandla ämnet att tala på fester. Så länge kommunikationen med andra personer rullar på bra är det givetvis inga problem, då kan man med lite flyt ha turen att få ligga. Men, vad gör man om det – hemska tanke – börjar hacka lite i talmaskineriet, och det kanske går så långt som till en pinsam tystnad? Vid det här laget får man anta att man inte har några bra samtalsämnen att behandla, och det problemet måste ju givetvis lösas på något sätt.
För någon vecka sedan under en oplanerad sovmorgon fastnade jag framför Gomorron Sverige, alltså SVT:s morgonprogram. Programledaren satt med två gäster i en soffa, och samtalade om lögner. En av deltagarna berättade att hon hade varit på en fest en gång, där hon inte riktigt fått ett samtal med en kille att flyta på bra. Bristen på samtalsämnen gjorde att en pinsam tystnad var på ingång. Då, som från ingenstans, kläcker hon lögnen att hon en gång minsann kom på andraplats i SM i räkskalning. Historien förtäljde inte riktigt hur samtalet flöt på efteråt, men hon gjorde väl ett tappert försök antar jag och kanske fick hon till och med ligga.
Vad lär vi oss då av detta? Jo, om jag eller Elias senare ikväll säger något om oss själva som låter alldeles för otroligt, är det antagligen det också. Ha överseende i så fall, vi gör det bara för att få ligga. Vi kanske skulle hjälpas åt och berätta saker om varandra istället, det borde väl vara mer trovärdigt?
Elias:
Absolut! Ahlen här är den förmodligen intelligentaste personen jag känner. För att göra ett urval bland hans meriter kan jag nämna att han har kvalificerat sig till Kemiolympiaden två år i rad, han fick 1.9 på högskoleprovet första gången han gjorde det, han har klarat tiotusenkronorsfrågan i "Kvitt eller dubbelt" på ämnet ädelstenar och han sökte läkarlinjen som sjundeval nu till hösten; inte för att han på något sätt vill bli läkare, utan endast för att han skulle kunna bli det.
Ahlen:
Ja, Elias här är... onekligen duktig på att fixa in mig gratis på studentfester, dock inte särskilt underhållande sådana. Men försöka duger, som det så fint heter. Sen ville han att jag skulle påtala att han minsann är ganska snygg också, så då gör jag helt enkelt det.
Elias:
Eh, tack så mycket Ahlen... tror jag. Som du sa är jag ju i alla fall ganska snygg, så jag får nog ligga mer än dig ändå, nu när taldebuten är avslutad. Jag känner redan att den kommer leda till något bättre än min alkoholdebut.
Tack så mycket för oss!
Epilog:
Nu är ni säkert nyfikna på hur kvällen fortlöpte för mig (och kanske även Elias, men det skriver han om själv). Med tanke på det kraftigt uppskattade talet, alla mina meriter som Elias tog upp, talets inte allt för subtila budskap samt att det långt ifrån bara var Elias som hade luktat en aning för mycket på glöggen, fick jag precis som publiken förutspådde ligga under kvällens gång? Det tämligen väntade och minst lika korta svaret är: Nej. Nu ska påståendet att svaret var väntat inte tolkas som att jag tvivlar på min förträfflighet, utan snarare att de flesta på festen var mer eller mindre bekanta, vilket nästan skulle göra det till något i stil med inavel. Sedan får jag väl kanske skylla en aning på min blyghet, den som får sitt utlopp genom att jag växlar säkert 90 procent av alla onyktra ord med andra killar. Inte så lätt att göra något av det vi själva förespråkade i talet då. Om inte annat får jag väl se talet som en inspirationskälla för framtida bruk, en liten guide när jag behöver göra en kraftansträngning. Vem vet vad det kan leda till i längden, trots att den kortsiktiga effekten knappast blev märkbar. Att det troligen mestadels kommer gå så långt som till halvtaskiga skämt i stil med "Jaså, du talar på minsann noterar jag" istället för att användas till något nyttigt är visserligen en annan femma. Men, den som lever får se, och nu ska jag nog runda av innan det här mer och mer övergår till en prolog.
Ridå.
Manus:
Ahlen:
”Ahlen, du pratar för mycket”, fick jag höra från en klasskamrat härom veckan. Möjligen var detta påstående befogat vid det aktuella tillfället, då jag definitivt kan låta organen i talapparaten arbeta lite väl febrilt ibland. Hur som helst väckte påståendet en fråga inom mig, nämligen huruvida det verkligen är möjligt att tala för mycket. Även om skriftlig kommunikation är på stark frammarsch numera får väl tal fortfarande anses vara den mest frekventa formen av kommunikation, och kan det verkligen finnas något negativt i att kommunicera mycket? Ja, enligt min klasskamrat, om man gör som jag och rycker hennes uttalande ur sitt sammanhang. Nej, enligt mig och antagligen enligt de flesta som inte satsar på en karriär som supereremit.
Man kan fråga sig varför vi över huvud taget talar. Alla djur kommunicerar ju på ett eller annat sätt, men varför utvecklades våra vrål och stönanden till regelrätt tal? Som allt annat biologiskt kan man hitta sina svar i evolutionsteorin, det vill säga att alla förmågor och egenskaper någon gång i historien kraftigt har ökat chanserna för reproduktion. Hur kan detta då implementeras på vår förmåga att tala? Ja, ärligt talat så vet jag faktiskt inte, jag har helt enkelt inte kollat upp det. Men, fem biologikurser under gymnasiet ger mig tillräckligt mycket kött på benen för att åtminstone komma med lite teorier. Precis som att olika fågelhanar imponerar på fågeldamerna genom att försöka ha den vackraste fjäderdräkten, så kanske våra manliga förfäder imponerade på de kvinnliga motsvarigheterna genom att försöka frambringa så sexiga läten som möjligt. Ju sexigare man lät desto fler parningsakter fick man delta i, och desto större andel av den producerade avkomman bar ens gener. Till slut kan dessa läten ha blivit så avancerade att man kan börja tala om att det kan räknas som tal.
Men sen då, när alla stenåldersmänniskor satt där med en talförmåga och det var dött lopp i tävlingarna om sexiga läten, hur användes talet då? Vid den här tiden får man väl anta att goda prestationer under jakt på vilda djur var lämpligt när det gällde att överleva, då det skulle dröja tills jordbruket fick sitt stora uppsving. Snabbhet, styrka och en bra spjutkastararm får väl anses vara viktiga förmågor under den tidens jakt, och var säkerligen också egenskaper som efterfrågades av stenålderskvinnorna. Vem skulle vilja ha barn med en långsam klenis då han knappast skulle kunna fixa särskilt mycket mat till barnen. Överlever inte barnen sprids ju inte ens gener vidare, vilket är en elementär del i evolutionsteorin. Så vad gjorde de som inte precis var några muskelknippen, då de knappast hade något att visa upp för damerna som övertygade dem om att man skulle vara en lämplig partner? Jag tror att de helt enkelt använde sin talförmåga: hade de inga fysiska bevis för sin förträfflighet fick de istället försöka övertyga kvinnorna om att de minsann var stjärnskott på mammutjägarhimlen. Var man duktig på att tala kunde man alltså sprida vidare sina gener mer, man talade omkull någon stenålderstyle.
Här känner jag att frågan i inledningen kan besvaras: Nej, man kan antagligen inte prata för mycket, inte när det handlar om att få ligga!
Elias:
Ja, gott folk, eftersom talet som Ahlen nyss sa uppkom för att attrahera det motsatta könet har jag och Ahlen bestämt oss för att just hålla tal här idag, vilket ni förmodligen redan har märkt. Varken jag eller Ahlen har gjort någonting liknande tidigare, och man skulle kunna säga att idén kom till när vi för några veckor sedan var på UKM och beskådade poesi i dess ädlaste form; det vill säga sådan som läses högt. Häpna över den muntliga kommunikationformens slagkraft kände vi att vi också ville stå på en scen och högläsa texter för människor som skrattar inställsamt när det verkar lämpligt och nickar lite medhållande när det låter som om talaren säger något vettigt.
Jag kan dock inte säga annat än att det är lite nervöst att stå så här och bli bedömd för texter man hoppas kunna bli berömd för. Jag ber er att inte döma för hårt om någonting skulle gå åt pipsvängen, och även om det skulle göra det är jag i och för sig nöjd bara jag får pippa.
I alla fall: förra sommaren läste jag en bok av Marcus Birro i vilken han skrev en hel del om konsten att framträda offentligt med egna texter. Tipsen var många, och något av det han betonade mest var vikten av att hålla sig nykter innan man ställer sig på podiet för att tala. Även om man är nervös blir framträdandet alltid mycket bättre om man är klar i skallen, menade Birro.
Av förmodligen märkbara anledningar hoppas jag att Birro är lika mycket ute och cyklar i det avseendet som han är när det gäller politik.
Hur som helst. Det är onekligen lite lustigt ändå, vad alkohol kan göra med ens verbala förmåga. Så som jag ser det behöver berusning emellertid inte alltid vara av ondo i talsammanhang. För om det nu är så att talet kom till för att öka chanserna att få ligga måste man väga in det faktum att fulla människor tenderar att få ligga mer än nyktra, vilket tyder på att onyktert tal rent evolutionärt sett är effektivare än nyktert. Varför det är så går givetvis att spekulera länge i, men personligen tror jag att det beror på onyktras förmåga att alltid hitta den snabbaste vägen till målet. Kvalitativa puckar på kassen istället för måfåpuckar i sarghörnet, det är den fulles taktik och så vitt jag har förstått fungerar den väldigt bra.
Ahlen:
Det är väl ändå snarare kvantitet före kvalitet när man är full. Det måste du väl ändå ha märkt hur berusade personer springer runt och talar mycket med många. Även om talet rent tekniskt blir sämre, man sluddrar och så vidare, så övervägs det av den ökade kontakten man får med människor. Den nyktra personen lägger alla ägg i samma korg, men vågar inte gå hem med dem för att det är en kraftig storm ute som riskerar att ta sönder äggen. Den berusade personen å andra sidan köper ohemula mängder ägg och lägger dem i bra många fler korgar än en. Därefter struntar de i om det är storm ute eller ej, de springer hem med alla korgar och hoppas att åtminstone ett ägg är helt när de är framme.
Elias:
Ja ja ja, du kan komma med hur fina liknelser du vill, Ahlen, men jag tror fortfarande att den bästa taktiken för att få ligga på fyllan är att välja orden väl, istället för att mala på om ingenting och allting. Det viktigaste är egentligen bara att båda parter är tillräckligt fulla. Se bara på dina egna erfarenheter på Bongo: Bodaforstjejen kan du väl inte ha växlat fler ord med än den genomsnittlige hundägaren växlar med sin hund under en söndagspromenad?
Ahlen:
Nej, sant. Det är mycket möjligt att det är en bättre taktik, men det är inte allt för många som i berusat tillstånd verkligen praktiserar den, vilket var det jag försökte förklara. Man kan säga vad man vill om Svensk Blåbandsungdoms reklam på Spotify, den med det vedervärdiga uttrycket ”hur sober är du?”, men det låg kanske någonting i deras försök att visa på att fulla personer var sämre på att ”flörta”. Fast det är klart, är båda parter tillräckligt fulla som du säger slukas väl det mesta med hull och hår. Pratar man med många ökar dock chansen för att man hittar någon som är tillräckligt onykter.
Elias:
Ja jo, just det har du kanske rätt i. Säg att man ska prata med många, men inte säga för många ord till varje, så har vi kanske den allra bästa taktiken.
Ahlen:
Ja, så länge det man säger har någon form av vettig substans. Hur som helst, detta leder mig om inte annat osökt in på att lite djupare försöka behandla ämnet att tala på fester. Så länge kommunikationen med andra personer rullar på bra är det givetvis inga problem, då kan man med lite flyt ha turen att få ligga. Men, vad gör man om det – hemska tanke – börjar hacka lite i talmaskineriet, och det kanske går så långt som till en pinsam tystnad? Vid det här laget får man anta att man inte har några bra samtalsämnen att behandla, och det problemet måste ju givetvis lösas på något sätt.
För någon vecka sedan under en oplanerad sovmorgon fastnade jag framför Gomorron Sverige, alltså SVT:s morgonprogram. Programledaren satt med två gäster i en soffa, och samtalade om lögner. En av deltagarna berättade att hon hade varit på en fest en gång, där hon inte riktigt fått ett samtal med en kille att flyta på bra. Bristen på samtalsämnen gjorde att en pinsam tystnad var på ingång. Då, som från ingenstans, kläcker hon lögnen att hon en gång minsann kom på andraplats i SM i räkskalning. Historien förtäljde inte riktigt hur samtalet flöt på efteråt, men hon gjorde väl ett tappert försök antar jag och kanske fick hon till och med ligga.
Vad lär vi oss då av detta? Jo, om jag eller Elias senare ikväll säger något om oss själva som låter alldeles för otroligt, är det antagligen det också. Ha överseende i så fall, vi gör det bara för att få ligga. Vi kanske skulle hjälpas åt och berätta saker om varandra istället, det borde väl vara mer trovärdigt?
Elias:
Absolut! Ahlen här är den förmodligen intelligentaste personen jag känner. För att göra ett urval bland hans meriter kan jag nämna att han har kvalificerat sig till Kemiolympiaden två år i rad, han fick 1.9 på högskoleprovet första gången han gjorde det, han har klarat tiotusenkronorsfrågan i "Kvitt eller dubbelt" på ämnet ädelstenar och han sökte läkarlinjen som sjundeval nu till hösten; inte för att han på något sätt vill bli läkare, utan endast för att han skulle kunna bli det.
Ahlen:
Ja, Elias här är... onekligen duktig på att fixa in mig gratis på studentfester, dock inte särskilt underhållande sådana. Men försöka duger, som det så fint heter. Sen ville han att jag skulle påtala att han minsann är ganska snygg också, så då gör jag helt enkelt det.
Elias:
Eh, tack så mycket Ahlen... tror jag. Som du sa är jag ju i alla fall ganska snygg, så jag får nog ligga mer än dig ändå, nu när taldebuten är avslutad. Jag känner redan att den kommer leda till något bättre än min alkoholdebut.
Tack så mycket för oss!
Epilog:
Nu är ni säkert nyfikna på hur kvällen fortlöpte för mig (och kanske även Elias, men det skriver han om själv). Med tanke på det kraftigt uppskattade talet, alla mina meriter som Elias tog upp, talets inte allt för subtila budskap samt att det långt ifrån bara var Elias som hade luktat en aning för mycket på glöggen, fick jag precis som publiken förutspådde ligga under kvällens gång? Det tämligen väntade och minst lika korta svaret är: Nej. Nu ska påståendet att svaret var väntat inte tolkas som att jag tvivlar på min förträfflighet, utan snarare att de flesta på festen var mer eller mindre bekanta, vilket nästan skulle göra det till något i stil med inavel. Sedan får jag väl kanske skylla en aning på min blyghet, den som får sitt utlopp genom att jag växlar säkert 90 procent av alla onyktra ord med andra killar. Inte så lätt att göra något av det vi själva förespråkade i talet då. Om inte annat får jag väl se talet som en inspirationskälla för framtida bruk, en liten guide när jag behöver göra en kraftansträngning. Vem vet vad det kan leda till i längden, trots att den kortsiktiga effekten knappast blev märkbar. Att det troligen mestadels kommer gå så långt som till halvtaskiga skämt i stil med "Jaså, du talar på minsann noterar jag" istället för att användas till något nyttigt är visserligen en annan femma. Men, den som lever får se, och nu ska jag nog runda av innan det här mer och mer övergår till en prolog.
Ridå.
fredag 14 maj 2010
This is your baptism
För en gångs skull har jag och en kompanjon faktiskt tagit tag i en idé till ett projekt, och satsat så helhjärtat på det att ett resultat nu kan urskiljas. Om det stannar av innan det knappt har börjat, eller om det tids nog leder till min gamla praktikplats Café Athen återstår att se, men nu är bollen i rullning! Håll er uppdaterade, om inte annat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)