Oh, les aventures fictives

Än en gång har Ahlen haft biologiprov. Än en gång har Ahlen tydligt visat upp sin självdisciplin, eller snarare bristen på den, när han dagen innan som alltid började plugga till provet. Ska det fungera i längden krävs det antagligen att man åtminstone lyssnar på lektionerna istället för att spela luffarschack. Visserligen vann jag mestadels, men ändå. Jag närmar mig ett VG mer och mer för varje prov. Den stora frågan är varför det bara är biologin som är så här extrem? Håller mitt tips på att orsaken är att Lennart väcker sådant oerhört stort intresse. Sen har jag under ett inte extremt starkt ögonblick valt biologi breddning som individuellt val, det ryktas att det blir Lennart som lärare där med. Alltså kan min nedåtgående kurva fortsätta stadigt.

Fasar för trean, då jag misstänker kraftigt att de då adderade så kallade samhällsämnena kommer att innebära samma studieteknik som biologin - ingen teknik alls. Och varje gång jag ligger i min säng halv tre natten innan prov/inlämning för att fixa klart det sista kommer jag tänka "nästa gång, då ska jag skärpa mig". Det har jag tänkt i fyra, fem år...

I natt blev det inte riktigt så sent som tur var. Blev "klar" (klar som i att ha läst sidorna en hel gång) med biologin så tidigt som runt tolv. Där var det dock inte slut, 150 sidor i en engelskspråkig bok återstod. Och jag var trött. Efter att ha läst 5-6 sidor på en kvart, gav jag helt sonika upp och släckte sänglampan. Den muntliga redovisningen fick gå lite hur som helst helt enkelt.

Uppgiften (den minst fuskbara av två) gick, fick vi veta under lektionen, ut på att ena halvan av halvan av klassen som stannade i klassrummet skulle spela en person i boken och den andra halvan av halvan av klassen som stannade i klassrummet skulle fråga ut den första halvan av halvan av klassen som stannade i klassrummet om varför de gjorde som de gjorde i boken etc. Glasklart, eller hur? Att fråga ut någon hade passat mig utmärkt då jag åtminstone hade kunnat ställa frågor om bokens första halva, låt gå för att det hade varit en smula misstänkt att inte fråga något om viktiga delar. Att svara på frågor skulle inte passa mig alls då jag knappt skulle kunna besvara något om de viktiga delarna, vilket frågorna förmodligen skulle handla om mestadels. Av 13 möjliga roller (7 som gestaltade en person, 6 utfrågare - en per karaktär varav en utfrågare fick dubblera) fick fanns det en ynka som innebar att jag skulle kunna hålla masken helt. Rollen som att gestalta den enda av karaktärerna som enbart fanns med i början. Att fråga ut den karaktären hade inte fungerat bra, då just den personen även fick fråga ut en mer frekvent förekommande person. Fortfarande glasklart? Till min stora, men väl återhållna glädje, blev jag tilldelad just den rollen jag ville ha. Fick minsann en del avundsjuka blickar, inte just på rollen utan mer min tur.

Fast frågan är om det är tur att än en gång ha klarat mig hyfsat trots katastrofal planering. Det kommer bara att sluta med att fasaden rasar totalt någon gång, och då står jag där och kan i bästa fall hoppas på ett G. Om inte annat kommer mina eftergymnasiala studier bli ett helvete, för där kommer jag behöva anstränga mig till skillnad från nu. Vad ska jag göra egentligen för att bli bättre på att planera (eller snarare följa mina befintliga planeringar)?


Och inte bara i skolan suger min självdisciplin. Det jag nämnde i föregående inlägg höll inte ens under måndagens första lektion, sedan gav jag efter och var nere i träsket igen. Stort tack till anonymiserad klasskamrat.

For helvede Ahlen, laisse tomber!