Imorgon åker Ahlen iväg till Cambridge för att representera de svenska färgerna i den så kallade Kemiolympiaden. Tio dagar betald vistelse, varav två förmiddagar är tävlingstillfällen, i en gammal anrik universitetsstad tackar man ju inte nej till. Det kommer antagligen vara lärorikt också, inte bara kunskapsmässigt, utan för att jag kanske för allra första gången kan skriva ett prov utan att behöva känna någon som helst press på mig. Oerhört skönt ska det bli. Jag lär ju inte ta någon medalj så att säga, mitt mål är helt enkelt att inte komma sist (och när arabländerna ställer upp, där du kan komma med om du känner emiren ungefär, bör målet uppfyllas).
Siktar även att söka upp det danska laget så snart som möjligt efter ankomsten för en optimal vistelse ur nöjessynpunkt. Får man välja att umgås med tre mer eller mindre spiknyktra svenskar, eller fyra gemytliga danskar som dessutom kan lära mig deras högst humoristiska språk än bättre, är valet lika självklart som att Ralf är en tämligen bastant tysk.
Och räkna inte med att kunna nå mig förrän efter torsdagen någon gång, för att stävja fusk beslagtas mobiltelefoner fram tills att båda tävlingsmometen är avklarade. Inte heller kommer vi kunna smita iväg till internetkafe eller dylikt, isolering från omvärlden är det som gäller i början.
fredag 17 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"arabländerna ställer upp, där du kan komma med om du känner emiren ungefär"
SvaraRaderaLite utav en överdrift kanske, va, eventuellt.
Oh yes, alla vet du föredrar danskarna. I brist på dem är det tyskar. I brist på dem norrmän. Fast för att vara så besatt snackade du sorgligt lite med danskarna, jag är smått besviken.
SvaraRaderaFörresten kommer din blogg upp rätt snabbt om man googlar Kemiolympiaden, och det vet jag eftersom jag har ett liv.
Någon form av redogörelse för hur det var i Cambridge skulle vara väldigt trevligt :)
SvaraRaderaJo, någon kommer det nog komma, tyvärr lär den nog bli lång ifrån lika detaljerad som redogörelsen om mitt utbyte med en fransk skola, jag har helt enkelt inte tid och ork att skriva upp mot 30 A4-sidor. Fick i uppdrag att skriva den officiella så kallade reseberättelsen, och har också fixat ihop en kort sådan. Det är dock så politisk korrekt den kan bli av förklarliga skäl, och alla smaskiga detaljer utelämnas självklart. Troligen berättar jag lite kort här, och vill någon veta mer så berättar jag gärna när jag träffar denna någon. Mycket av det som upplevdes passar för en gångs skull bäst i verbal form, även om jag gillar att få tangentbordet att glöda! =)
SvaraRaderaNågon form av redogörelse för hur det kommer sig att "Anonym" att uttrycka sig på det här sättet?
SvaraRadera