Voi parlate, io gioco

Det är mycket som händer nu. Det är mycket som ska hända. Det är mycket som jag hoppas kommer att hända. Och då kanske jag till och med kan välja och vraka en smula. Inte för att jag egentligen vill göra det, men jag kan. Kanske. För andra gången i mitt liv kan jag nog säga att livet leker. Första gången kom det mycket riktigt att leka rätt friskt, kanske nu också. Men trots alla otaliga besök på Bongo är det inte dags för tolvstegsmetoden. Inte än.

Rubriken till detta inlägg är på italienska som ni kanske ser. Ni kanske också anar att det är ett citat från en svart-vit femtiotalsfilm. Då anar ni fel. Jag skulle kunna förklara att det i själva verket är en låttitel och att jag har lyssnat på låten en hel gång och hur extremt mycket låten betyder för mig (inget alls) och hur väl titeln träffar mig (det gör den inte) och hur bra den beskriver resten av inlägget (det gör den inte), givetvis på ett metaforiskt och symboliskt plan så att jag verkar lite lagom sentimental och svår. Det tänker jag inte göra, istället bidrar jag med en bild på en tysk som har absolut ingen som helst koppling till texten.