torsdag 24 december 2009

The bears are coming

Ett litet utdrag från Dagens Nyheters lilla frågetävling om pop och bio från 2009:

27 På försommaren kom The Sounds tredje album, "Crossing the Rubicon". Titeln är ända sedan Caesar och hans trupper tog sig över floden Rubicon år 49 f Kr ett talesätt ungefär för "ingen återvändo". Vad föreställer skivomslaget?

A. En björn
B. Ett lejon
C. En häst
D. En fisk

Om ändå...

onsdag 23 december 2009

Feels like falling

Det oundvikliga närmar sig mer och mer. Det var väl slutsatsen jag kunde dra efter gårdagen. Jag är kluven. Jag förskjuter jämvikten åt olika håll beroende på vilket humör jag är på, och beroende på vilka delar av kroppen jag lyssnar på. Skulle det vara smart? Tveksamt. Finns det någon möjlighet att undvika det oundvikliga? Ja, kanske. Katten kan trots allt inte gå runt den heta gröten hur länge som helst, till slut svalnar den. Eller så griper jag bara ett halmstrå, även om det är lättare sagt än gjort. Det skulle onekligen vara bäst att undvika det oundvikliga, men jag kommer troligen inte klara av det i skarpt läge. Hoppet står väl till att det aldrig blir skarpt läge, att orden aldrig omsätts till handling. Varför, är den stora frågan just nu. Vad skulle poängen vara med det hela? Kommer jag någonsin fråga det? Nej (med reservation för att jag skulle vara aspackad när det oundvikliga sker, något som dock inte verkar vara ett krav).

lördag 19 december 2009

Att göra en Ahlen

agnatisk ~t som gäller manssidan av släkt: ~ tronföljd manlig tronföljd
agnosticism ~en filosofisk riktning som förnekar att kunskap om tillvarons yttersta grunder är möjlig särsk. kunskap om Guds existens
agorafobi ~(e)n sjuklig skräck för att vistas på öppna platser <SYN. torgskräck>
agreab/el -elt -la (tämligen) behaglig
agrikultur ~en jordbruk särsk. om näringsgrenen i dess helhet
agronom ~en ~er (titel för) person med vetenskaplig utbildning och examen inom jordbruk
agronomi ~(e)n vetenskapen om lantbruk: ~e doktor
aha-upplevelse ~n ~r känsla (av upptäckarglädje) som åtföljer plötslig insikt i ett sammanhang eller ett problem
Ahlen att göra en ~ att handla först och tänka sedan särsk. när man talar (missaktande) om ngn/ngt: Han gjorde verkligen en ~ när han dumförklarade henne utan att veta att hon stod precis bakom
aids el. AIDS en virussjukdom som bryter ner kroppens immunförsvar

When december came I was older


Utomhustemperaturen just nu är fan inte okej, inte någonstans! Jag kan bara konstatera att jag har åkt klart pulka för den här vintern.

söndag 13 december 2009

Returning to abnormal life

Ja, vad säger man egentligen? Gårdagen började ju så bra, och det höll i sig länge och väl. Lite kyla är ju smällar man får ta så här års, glädjen och förväntningarna värmde desto mer. Sen, som i ett utdraget nafs, spoilerades allt och jag fick beskåda Sounds halvsittandes på en stol längst bak i lokalen, inkapabel till att sjunga med eller att ens klappa takten. Vi snackar snudd på en av de värsta kvällarna någonsin för min del. Det är verkligen inte okej någonstans, speciellt inte när de verkade göra den bästa spelningen jag har beskådat, även om jag långt ifrån kunde uppskatta den till fullo. Och jag är väldigt tveksam till att Popadelica kan kompensera det i vår, för inte fan kommer de spela så länge då. Helvete.

lördag 12 december 2009

Det kunde vart jag

Först och främst vill jag poängtera att medan jag skriver det här är jag satan full som fan, vadr god att ha överseende med detta!

Det kunde vart jag. Så lyder ett utdrag en låttext av den inte särdeles kända men dock oerhört produktiva artisten Alf. Jag skulle vilja påstå att den passar perfekt in på min kväll i kväll (upprepning, fint ska det va!) på massor med plan. Det kunde vart jag (fan inte korrekt rätt svenska, men det är ju för fan ett citat), men för en gångs skull får jag nog säga att det är tur att jag fyller år sent. Annars hade det vart jag förr eller senare. Nu kan det det bli så senare, det förnekar jag ej, men inte nu ikväll. Inte okej någonstans! Det kunde vart jag (more likely, om man får svänga lite fint med språken och samtigt höja sig till ksyarna), men då hade jag högst troligen fått reparera en bekantskap, en djup vänskap samtuidgt som jag hade fått börja om från början (lite som att kalka sura sjöar, blir jävligt bra för stunden, men man msåte gå till botten med problemet för att få ett slutiltigt stopp, nä kanske inte en eminen jämförelse precis). Det hade absolut nte varit okej någon som helst stans. Dra helvete säger jag (eller skriver måhända). Nu är det egentlige jag ändå, samtidigt som det inte alls är jag (helt och hållet en definitionsfråga). Jag kan, samtidigt som det både är och inte är jag, inta en så kalölad övervakande roll och vara stöd till de andra, som det verkligen är ikväll. Jag år högst nyfiken vad det beror på ärligt talat, normalt sett är det alltid jag. Troligen har det som tidigate nämnt med tid att göra, jag har helt inte haft ordentlig tid på mig för att det ska bli jag, på gott och ont (men framtför allt ont, det är ju ändå Ahlen den blyge vi talar om). Istället får jag ta fram min stora arsenal av medlidande, vilket det sannerligen är rätt itllfalle för. DEt var ju trots allt inte så mycket jag som de andra. De andra, som jag egentligen tänker likadant som, såväl nu som alla andra gånger. Skillnaden är att jag knaopt har bhunnit bpörja tänka denna gång, till skillnad från de andra. DEssutom har jag intalat mig negativa tankar som fan för att sänka förhoppningarna lite jlagom, negativa överraskningar är inte okej någonstans, sanna mina ord. Positiva tankar hjälper allt som oftast, så Sounds imorgon (elloer idag nu när jag skriver), SOunds på Popadelica,m Kent i vår och lite annat smått och gott hjäler sanmnerligen en hel del. troligen var det delvis därför det inte var så mycket jag, utans snarare de andra.

Det kune som sagt vart jag, det var jag i sma veva, men framför allt var det de adnra, dock inte på alla planl. Jävlar vad filosofisk vad jag känner mig nu, meb det är vara fylleskrift, kom ihåg det. Visst stämmer det jag skriver ,men se lite mellan fingrarna så där lite lagom.


Och till sist:

Ahlen, den riktiga och blyge och lite allt möjligt, välj vad ni tyckjer passar bra, vandrade hem från bussen ikväll (No shit Serhlock!). På väg hem mötte han tre fjortisfylletjejer som var lite lagom högljudda som bra fjortifylletrjejer kan vara. "Vem är det?" hörde han de viska lite lagom högt när de började närma sig, och redan då kände Ahlen vilket klientel han hade att göra med. Inget angenämnt så att säga, inte ens i de mest desperata ögonblicken (som blir fler och fler, olyckligtvis) i hans liv. När fjortisfylletjejerna passerar, utbrister en av dem satan spontant och fyndigt som fan: "Hola, mon amor". Det var inte olkej någonstans, för de andras humör hade börjat smitta av sig en smula även om det var de andra och inte Ahlken. Eftersom Ahlen är så satanst mogen så gick han het sonikao inte resten av vägen hem, anslepades på den medelmåtiga spanskan (det var då inga infödda så att säga), och täbkte någit i stil med "Olla? Ja då, det gör jag gärna, förnedrar er fjortisfylletjejer har jag då inget emot, det är det enda ni förtj'nar. Fan inte okej alltså." och så vidare. Får väl be om ursäkt för det sista, men även mina brutal fylletankar förtäjnarar en plat shär, även om jag snog bör vara sparsam med dem för att skydda eventuella känsliga läsare (nu ,lär ju inte pingstvä anner och sådant patrask läsa här, men man vet aldrig (förlåt om någon pingsvän tog illa upp - jagä rfull som fan)).

Jagär ändå positiv, till skillnad från stackars de adnrea. Jag ska ju de fakking the SOundsimorgon, med sny7ggmaja och såna grejer. Fan ingen kommer någinsin i närheten av fetingsnyggmaja, så det är chioll. Maja 'är väl allt jag behöer, räcker med att skapa en bild så kan jag leva lycklig. Varför ha något reellt när man kan ha imaginära grejer som funkar lika bra (Matte E)?

måndag 7 december 2009

Unt läuft

Den där nyligen nämnda ovanan att gå runt och prata med sig själv, den lär nog sitta kvar ett bra tag till. Som tur i oturen är den relativt snäll i sammanhanget, även om det börjar bli lite obehagligt när jag ljudligt övar på "det danske stød" på väg hem från bussen. Mer skrämmande är när jag i stället börjar gå igenom vad jag sagt vid diverse tillfällen och hur jag skulle kunna ha sagt det bättre, eller varför inte extremfallen då jag planerar vad jag ska säga dagar, ja till och med veckor i förväg. Det kan visserligen fungera som en bra varningsmarkör, men det kan knappast anses vara okej. Jag anser inte det. Samma sak gäller när jag börjar analysera friskt utan den minsta grund att stå på, allt kanske inte har en underliggande betydelse...

lördag 5 december 2009

Take me as I am

Gårdagen till ära debuterade jag på riktigt på Bongo. Nu ska vi inte förringa onsdagkvällens besök och sällskapet jag hade då, men en så pass lugn kväll kan maximalt ses som en lätt uppvärmning. Veckorna innan började en rädsla angående ett eventuellt antiklimax infinna sig, men min fruktan infriades lyckligtvis inte. En kväll med mersmak skulle man snarare kunna påstå att det blev. Nästa helg blir det till att se vad Malmös nattliv har att erbjuda, och efter det skulle man kunna tänka sig att Jönköpings krogar känns oerhört mediokra i jämförelse, det vill säga att mitt antiklimax skjuts upp några veckor. Jag är tveksam. Ärligt talat bör det inte spela någon som helst roll hur bra nattlivet är, det är precis som alkoholen bara en bisak. Inte ens den bästa baren/klubben med den bästa musiken och den billigaste alkoholen kan göra min vistelse där trevlig ifall det inte finns några trevliga personer där. Nu ska ju visserligen Thorsten följa med till Malmö, men jag kan inte påstå att han brukar vara där och bidra med sitt trevliga sällskap. Om vi ska sammanfatta lite: Det är egentligen inte det faktum att jag numera kan dricka mig berusad på krogen som gör min nyligen uppnådda myndighet så fenomenalt bra, det är att jag kan göra det i trevliga personers sällskap. För hur kul kan det egentligen vara att supa själv? Till och med A-lagarna sitter tillsammans med varandra utanför Systembolaget och är nostalgiska (visst är jag medveten om att de flesta alkoholister verkar i det fördolda, men man måste få ha med stereotyper).

Sent omsider lyckades jag till slut hoppa på den sista bussen hem. Väl där insåg jag vad jag kanske retar mig mest av allt på (nu överdriver jag antagligen). Riktigt, riktigt korkade personer. Nu krävs det antagligen ett förtydligande för att det här inte ska misstolkas. Jag syftar inte på, låt oss säga, den genomsnittliga fordonseleven som med sin bakgrund kanske inte har haft de ultimata förutsättningarna att skapa sig ett läshuvud. Inte syftar jag heller på relativt vanliga personer som då och då kan uttala någon riktigt korkad kommentar, det är allt som oftast mestadels komiskt (eller vad säger du Olof ifall du råkar läsa detta). Nej, istället menar jag personer som trots hyfsade förutsättningar, som trots att de så vitt jag vet inte brukar bidra med några imbecilla yttringar, ändå samlar på sig en mängd faktafel, som tror på alla myter och konspirationsteorier de hör och så vidare. Under bussresan satt jag nämligen precis framför ett sådant här riktigt stolpskott och hans två vänner. Hela resan satt han och pratade relativt välartikulerat om hur dålig och livsfarlig vaccinationen för svininfluensan är.

"Alltså, dom tog fram det här vaccinet så snabbt, så även om det funkar nu så kanske vi dör om 20 år av sprutan"
Jo visst, en 50 år gammal beprövad metod. Självklart skulle den helt plötsligt fungera på ett annat sätt. Det är ju verkligen högst troligt.

"Dom säger ju att det är vi unga som har störst risk att dö av influensan, men alla som har dött är ju varit medelålders"
Jo jo, här har man missuppfattat saken totalt. Kom han någonsin i kontakt med tanken att personer i medelåldern generellt är drabbade av fler riskfaktorer, så som hjärt- och kärlsjukdomar. Slog den tanken någonsin honom? Tänkte väl det. Det kan väl ändå inte vara så svårt att inse att det är när man jämför fullt friska personer som är det som åsyftas. Sen vet jag inte heller om det verkligen har uttryckts att unga drabbas hårdast, snarare är det väl så att unga drabbas hårdare jämfört med andra influensor. De i medelåldern har inte heller varit i kontakt med tidigare pandemier, således bör deras immunförsvar inte heller vara särskilt effektivt nu.

"Min syster fick stå i kö i två timmar, och sen när hon kom fram så sa dom att det bara fanns kvar till små barn"
Men varför går man då till sitt vaccinationsställe tider på dygnet när det så gott som garanterat kommer vara massor med folk där? Och det där med små barn, det kan ju ha att göra med att de får mindre doser, det är inget konstigt med det. Inte blandar vårdcentraler och dylika ställen till vaccinationsdoserna själva, de får nämligen dem färdiga i precis rätt storlek.

Hela resan satt jag bara och skakade på huvudet åt alla dumheter, det kändes som det enda självklara att göra. Olyckligtvis har jag glömt bort en mängd guldkorn, det här var sannerligen inte det enda han sa. Det mest komiska var nog ändå när en av hans vänner efter en av alla långa redogörelser helt seriöst utbrast: "Ja, det är helt sjukt". För helvete! Sedan är jag mycket medveten om att jag har en generellt negativ inställning till vaccinationen, men den baseras åtminstone inte på en mängd faktafel utan snarare att jag tycker att den verkar onödig för gemene man. I Nya Zeeland drabbades 11 % av befolkningen av influensan. 1 på 20 000 av de smittade avled. Det motsvarar ungefär 50 personer i Sverige, inte särdeles många med andra ord. Sen finns det de som kör på argumenten att det är förödande för ekonomin att många skulle bli sjuka samtidigt. Varför har man då inte en massvaccinering varje år när det kommer en så kallad vanlig influensa, då de brukar vara mer smittsamma vilket kan sägas vara synonymt med att fler blir sjuka. Nu är jag inte nationalekonom precis, men kostnaden för att köpa in alla doser (bra många fler än vad som behövs) tillsammans med kostnaden för all personal som hjälper till med vaccinationen, den bör inte vara speciellt liten i jämförelse med kostnaden för sjuk personal på landets arbetsplatser och den i sammanhanget minimala kostnaden för vård av allvarligt sjuka. Kanske är det till och med så att vaccinationen kostar mer, men det vet jag inte. Dessutom har jag vänner som var borta från skolan på grund av vaccinationen längre tid än vad jag var borta som med största sannolikhet var smittad på riktigt. Kanske är inte vaccinationen så nödvändig ändå, men om man ska vara av den åsikten kan man åtminstone använda sig av riktiga argument istället för rena och skära faktafel.

Nu har jag fått skriva av mig, vilket känns oerhört bra. Kvaliteten när man skriver bakfull är väl diskutabel, men ni får helt enkelt ha överseende med detta.

tisdag 1 december 2009

Dagens danska kvällstidningsrubrik(er)

Jo, det här skulle man kunna kalla för dagens dubbel, båda är hämtade ur bilarnas värld.

1: Kort och koncis rubrik, med ett språkbruk som trots att det är relativt milt hade fått PK-maffian att gå i taket ifall en liknande hade publicerats i Sverige. Så skriver man ju bara inte, tänk på barnen!

2: Den här har sannerligen det mesta för att vara en dansk rubrik. Engelska låneord samt lite lagom dos av sexualitet. Inte hade en sådan här publicerats i Sverige heller, det är ju sexistiskt för bövelen!

måndag 30 november 2009

Und wir erobern nun die Welt

När jag var på väg till och från banken idag för att starta konton och andra grejer som gör att man känner sig oerhört viktig, hade jag hela tiden som en svag doft av förbränd piptobak i näsan. Doften förstärktes logiskt nog ganska rejält när jag passerade en dam som bolmade friskt med sitt ihåliga rökdon i trä, men den fanns där även annars, dock mindre påtaglig. När jag hade hämtat cykeln min vid ED för att bege mig hemåt, så kände jag vid avfärd en kraftig lukt av etanol som översköljde mig å det grövsta. Två av varandra oberoende händelser, som jag väljer att se som ett tecken (givetvis ett tecken som någon gång kan bevisas vetenskapligt, något annat är otänkbart).

Nu jävlar kör vi, full fart!

söndag 29 november 2009

There's no music on my radio

...one, and I'm having fun.

Mamma hade idag fyndat den tyska specialiteten chokladdoppade mjuka pepparkakor på Lidl. Samma bakverk har den i bloggen (eller möjligen gamla bloggen) tidigare nämnda Tysk-Astrid bjudit på under fikarasterna på Domstolsverket när mamma var verksam där, därav mina kunskaper i ämnet. Snart har även jag möjlighet att till fullo ta del av Lidls härligt juliga sortiment, som de så vackert reklamerar bredvid kundvagnsstället utanför butiken på Ekhagen. Får man inte en mysig känsla av att julen nalkas när man skådar denna bild, så säg (lägg även märke till vad de lägger mest fokus på, det är då inte skinkan långt ute till vänster i alla fall).


lördag 28 november 2009

Burning for you

...two...

Anstränger jag mig klarar jag av det utan problem åtminstone. Nu råkar det dock vara roligare att göra tvärtom, frågan är hur länge det håller i sig. Delvis en kompensation för högstadiet skulle jag gissa på. Finns annat som jag är mer angelägen om att ändra på, typ att sluta frukta ett nej mest av allt.

fredag 27 november 2009

I was pretending

Counting three...

Kommer jag att mogna? Mogna å det grövsta, helt hux flux? Tveksamt.

torsdag 26 november 2009

Another likely story

...four, and I'm all over you.

En nytändning i skolan då, är det för mycket att hoppas på? Hoppet sägs vara det sista som lämnar människan, men det är nog kört i detta fall. Det blir antagligen ytterligare ett drygt halvår på halvfart. Nytändning är kanske inte rätt ordval heller, jag har då aldrig varit speciellt engagerad när det gäller att studera. En viss fruktan börjar infinna sig när det gäller kommande studier på högre nivå, på universitetet finns det minsann inga snälla lärare som påminner en hela tiden, där ska man kunna planera helt själv.

onsdag 25 november 2009

Do not despair

...five...

"Tuborg eller Hof?" frågade min pappa nyligen. Reformernas tid är kommen.